En avslappnad Jesse pratar med TV efter matchen.Silverräven visade sig idag vara skillnaden mellan en riktigt bitter förlust och seger. Med två mål sista minuten såg han till att vända matchen från 2-3 till 4-3. Matchen i övrigt är inget som man vill komma ihåg. Redan från början av matchen var det tydligt att motståndet höll ganska dålig klass. Tyvärr höll även Atletico en pinsamt låg nivå, vilket blev extremt tydligt när jag, Micha, missade en pass i backlinjen. Att ha gett bort bollen var dåligt i sig, men tydligen inte tillräckligt dåligt för mig. Som grädde på moset tog jag i samma situation en utvsining och en frispark som givetvis resulterade i mål. Trots underläge fanns ändå känslan att vi skulle kunna vända matchen. 1-1 kom när Rikard frispelade Joel som tunnlade målvakten. Joels pålitlighet när det gäller målskyttet, ett mål per match, fortsätter alltså.
I andra halvlek, vid ställningen 1-1 fick vi så ett tre-mot-en läge. Jesse Lewis drev bollen framåt. Istället för att passa, skjuta, göra vad som helst, gjorde Jesse nån bisarr sulfint och tappade bollen. Följdaktligen kom istället Söders Änglar i ett tre-mot-en läge, vilket de utnyttjade betydligt bättre. 1-2 alltså.
Återigen nervigt i atletico. 2-2 kom dock till slut, Rikard hittade Aron med en delikat passning. som Aron kunde raka in i öppet mål. Aron svit av mål gjorda inifrån straffområdet fortsätter även den, Van Nistelrooy-style.
Matchen stod i detta skede och vägde. Med bara en och en halv minut kvar kom vad som då framstod som kulmen på en riktigt miserabel match, i ett trångt läge lyckades inte för dagen backspelade TBC-Anton få undan bollen. Från nära håll lyckades därefter nån äcklig motståndare peta in 3-2 under Erik. För egen del tyckte jag att det var lika bra, lika bra att förlora när man spelar pissdåligt så att man kan få en motreaktion. Jag har dock förstått att jag tillhör minoriteten i denna fråga.
Jaja, när matchen gick in i sin sista minut skedde så ett mirakel! Silverräven kom tillbaka från de döda! På ännu en passning från dagens assistkung Richy gjorde han ur dålig vinkel 3-3. Skottet var relativt högt och hårt men kanske inte otagbart. Tjugo sekunder senare tog Richy hand om en inspark på egen planhalva. Med både förnuft och känsla lyfte han in en bollen i ytan mellan målvakt och back. Vem dök upp där om inte SoFo-mannen. Med en fin liten nickskarv lobbade han bollen över den utrusande målvakten. 4-3 och vilda glädjescener i atleticolägret, Aron var t ex mycket frikostig i sin fysiska kontakt med Jesse. Men Silverräven gillar ju manlig närkontakt, speciellt när den kan rättfärdigas med idrott.
Lag:
Målvakt: Erik
Backar: Aron, Micha, TBC-Anton
Anfallare: Joel, Rikard, Jesse
1-1 Joel (ass Rikard)
2-2 Aron (ass Rikard)
3-3 Jesse (ass Rikard)
4-3 Jesse (ass Rikard)
3 kommentarer:
Tre poäng. Fler kan man inte få för en match.
en klassiker alltså. mäktigt. finns det några som kan fira ett mål så är det ju räven och aron
Jag visste att det skulle lossna för SoFo mannen, ni som har tvivlat kan krypa 12 mil runt Frescatihallen.
Matchhjälten låter hälsa att han dedikerar segern till mig.
- Ett taktiskt genidrag av Joel att byta in mig med två minuter kvar, när matchen artat sig som den gjort, säger en sprudlande glad silverräv, samtidigt som han sippar på en enorm Sex-on-the-beach-drink för att fira dagens bragd.
Skicka en kommentar