Hej, jag hade dessa cyklar uppe på bloggen tidigare och fick då så många mail att jag fick nån sorts panik.
Frågorna var många. Jag vill klargöra allt om cyklarna så ni förstår redan innan ni mailar mig.
Peugeoten är endast ramen och eventuellt det främre drevet(ord) eventuellt intressant ALLT annat är skräp på cykeln. Och jag menar allt. Jag har plockat bort allt "skräp" som satt på den och man får med det i påse.
Bianchin VAR en fin cykel men jag har lyckats ramla på ramen och knäckt den. Det vill säga att allt på cykeln förutom ramen är i gott skick (tror jag) lite svårt att testa. Växelsystemet är nytt och fräsht. Säkert värt några hundringar bara det.
Original pump och flaska.
Jag har svårt att tro att man kan sätta bianchi-grejerna på Peugeoten eftersom den ena är fransk-gängad och den andra italienskgängad.
Jag säljer endast båda cyklarna på en gång!
Endast seriösa mail tack!
Micha "mekarn" Bolund
13 kommentarer:
Det verkar som om jag har ersatt Jesse som most-blogged about person. Vad kan detta bero på?
För att ditt enorma ego har svällt till sådana vulgära proportioner att framförallt mitt, men också alla andras, ego(n) inte kan andas.
För lite mer än en månad skulle jag cykla till Långholmen och bada. Jag kom aldrig fram, strax nedanför Fridhemsplan frontalkrockade jag nämligen med en BMW. Jag kom undan med skrubbsår. Min Olmoracer, däremot, klarade sig sämre. Bakgaffeln böjdes, liksom toppröret. Dagen efter tog jag hojen till Dr Spoke, som dödförklarade den på plats.
Sedan dess har jag letat ny ram. Jag fick nys om en Pinarello i Sundbyberg tidigare i veckan. "En riktig stekarcykel", muttrade Gunborg-Rickard, en av de där hippa fixedkillarna som brukar hänga på butiken Odd Number på Torsgatan, när jag berättade om mina planer.
För några timmar sedan var jag hemma hos den unge man som sålde Pinarellon. Han visade sig ha ett av mina favoritalbum någonsin – Pharoah Sanders frijazzepos Karma – längst upp i cd-högen. Bredvid låg en samlingsplatta med Pärson Sound (som alltså är förlagan till ett av Sveriges genom tiderna mäktigaste band, Träd, Gräs och Stenar) utgiven av Dungens skivbolag Subliminal Sounds. När jag påpekade detta faktum berättade han att han just lyssnat på Dungens nya album – "Fast på mp3, då".
Självklart köpte jag ramen.
Av det här kan man dra två slutsatser. Dels att den gamla aforismen "Visa mig din skivsamling och jag ska säga vem du är" numera borde kompletteras med "Visa mig din cykel och jag ska säga vad du har i din skivsamling". Dels att det kanske finns hopp för oss stekare också.
Vi verkar åtminstone gilla ganska häftig musik.
(Sedan kan man förstås ställa en kritisk fråga också: "Hur orkar ni?". Men den tar vi live istället, hojta om ni ser mig.)
/ Johan Wirfält, http://www.rodeo.net/johan-wirfalt/
Jag tänkte att det kanske kunde vara det. Eller att jag helt enkelt var den mest hatade/älskade spelaren i laget.
Tack Johan för ditt inlägg. Eftersom jag redan läser din blogg var det inget nytt, men det är förstås en fin historia som förtjänar att spridas.
För övrigt har jag precis som Johan börjat intressera mig för den svenska proggen. Torkel Rasmussons "Resan" är t ex helt fantastisk.
Det är bra att du har fingret i rodeo-redaktionens röv,
så att du har koll på de senaste musik- och cykeltrenderna, hipster.
Johan har också tipsat mig om Lanvin. Jättefina kläder att sitta och mysa i när man lyssnar på det senaste A mountain of one-släppet.
Förvandlingen har gått blixtsnabbt. Knegaren bolund har förvandlats till en girig skattesmitare som hellre gör profit på gamla sportcyklar än att ta hand om våra barn och ungdomar. Sedermera har fotbollspelaren, slitvargen tillika lagkaptenen Bolund blivit en - ursäkta ordvalet - snuskigt elitistisk fotbollsspelare. Borta är all form av empati för lagbygget Atletico. Det enda som räknas är tydligen att vinna skytteligan, göra mål, mål, mål och ännu mera mål.
Proggsnacket tar jag med en nypa salt, möjligtvis kan min bild ändras den dagen Bolund äntrar Hökarängens BP med ett helskägg. Proggigt värre är dock att grottans far har spelat i träd, gräs & stenar och även i Blå tåget.
Kuriosa: När jag måndagskvällar trampar över Västerbron, med en frustrerande måndagsträning i bagaget, lyssnar jag gärna på ´Fria Proteaterns - förfalskare finns´. Den ger perspektiv.
Micha och Geijer,
Nixons lakejer!!!
jag har inget emot svensk progg, finns väl ingen som lyssnar på gubbigare funk-rock-flum än jag. men det det här med att "upptäcka" gamla plattor och artister och verkligen gilla dem precis samtidigt som några högljudda histers skriker om dem känns inte bra. det vrider sig i min gubbiga och elitistiska nördsjäl. var lite kreativ och ta en egen djupdykning i proggträsket, vem vet vad du skulle hitta? jag tror johan håller med.
Meh, det är att göra en höna av en fjäder. Jag laddade mer en torkel rasmussonlåt från en MP3-blogg, gillade den och laddade ner fler, tog även ner några plattor med träd,gräs och stenar. Den svenska proggen är såvitt jag vet inte alltför stor, det är oundvikligt att stöta på ovan nämnda artister. Att vägra gilla nånting för att det är hippt är i mina ögon sorgligt och vittnar bara om ett låst psyke. En bra låt är en bra låt, oavsett om man upptäckt den på egen hand eller genom johan wirfälts blogg. Väx upp. Om det är några som är hipsters så
Och Mr Magnell; jag har ägnat de senaste fem åren att ta hand om våra barn och ungdomar, kom inte och mopsa dig.
Jag föreslår att du kollar i boken "99 proggplattor" eller "Encyclopedia of swedish progressive music 1967-1979". Den sistnämnda finns även som en 4 cd-box. Annars finns också "Proggen" av Håkan Lahger. Men om du verkligen vill slå Johan på fingrarna föreslår jag att du köper två flaskor Parador och drar ut till Leif Nylén i Bergshamra.
Tack, jag ska kolla upp den.
Skicka en kommentar