Här följer en intervju som kom att handla om mycket mer än italiensk fotboll. Bland annat delger Martin sina tankar om karriärsval, spel under press, svensk sportjournalistik, neapolitansk maffia och mycket annat.
***
Jag har stämt träff med Martin på ett café på Odenplan. Lite drygt tio minuter sen kommer han instörtandes med andan i halsen. Han beställer in varsin caffé latte.
Fortsättning här!
1 kommentar:
Livet kändes verkligen underbart, människorna var trevliga och som spelare i Telefonplans bästa korplag blev man alltid behandlad som en kung. Eftersom jag var blond och ett huvud högre än de flesta andra blev jag också alltid igenkänd överallt, så visst kände man sig som en stjärna. /Micha B
Skicka en kommentar